sometimes you cant win...

Ibland hjälper man människor, inget extra,bara sådär som man tycker är självklart. Jag kan må bra av att hjälpa andra men det värsta är när man hjälper någon med något de bett om och så får dem en att tycka att det är jobbigt att man hjälper dem. Att man bryr sig för mycket. För mig är det sjuukt otroligt att någon kan vända på en situation så. Det får en att bara vilja skita i den människan. Det sårar faktiskt. Som om någon tappar något och så plockar man upp det för att ge dem. Deras gensvar blir att istället för att ge ett leende så kastar de en sne´´blick men tar ändå mot saken. Kanske bäst att dissa,har dock aldrig varit så bra på det. Skapar bara drama och då får jag väl bara skulden för dramat...Hur jag än vänder på det så kan jag nog inte vinna när den andra personen redan ser sig själv som vinnare. Hur får man då lugn ... Jag får nog leva med det nykomna överlägsna leendet och låta motparten tro att jag är underlägsen. Kanske är jag också det,who the f-ck knows men jag är i alla fall sann mot mig själv. Nä vad säger jag,självklart är jag inte underlägsen! Det är bara dags att lägga ner kampen och sluta bry mig om vad andra tycker.Hatar bara när andra får det att kännas som man trugar. Sometimes you cant win. Vinsten är ej synlig ... inte förrän den dagen då personen helt plötsligt upptäcker att du tappat glädjen för att hjälpa henne/honom. Och den dagen bryr du dig inte om vinsten... oftast kommer den dagen, men föe dig passerar den obemärkt...bittersweet....